Har inte bloggat på två veckor nu och det känns ju inte så bra hehe.. Har inte haft någon riktig lust att göra det men nu attans ska det börjas igen! Eftersom det var så längesen blir detta ett stort inlägg.

11 september gick jag ju fight i England mot top rankad i UK och WMC european champ. Trodde det var en vanlig Super Fight tills jag träffade min kontakt Danny Carlsson då han berättade att matchen skulle vara om WMC Against Drugs World Title!!!!! Fick ju en stoor chock, detta hade jag ju bara drömt om och fanns bara i min fantasi att det skulle hända... iallafall såhär snart. Jag tveka inte en hundradelssekund att göra mitt allra bästa även fast jag inte hade tränat för en A klass 5x3 min med armbågar, måste ändå säga att det var modigt att ta en sån här fight på så kort varsel men det gäller ju att göra en grym match så världen kan se vem man är.

Själva galan var i Birmingham, jag och Danny anlände torsdag och fighten var på Lördag. Hade sån jävla jetlagg både torsdag och fredag som tur försvan den sen på kvällen.

Engelskmännen är ju hur roliga och trevliga som helst. Det är en helt annan mentalitet där och här hemma i Sverige, vi här hemma är faktiskt lite mer kalla och tillbaka dragna medans i England är dom lite mer öppna och inte alls tillbaka dragna. Dom skämtar och pratar på ett väldigt roligt sett. Fast det dåliga är ju att man måste prata som dom och ha på nått sett liknande humor annars är det svårt att umgås.

Allt jag visste om Dean James var att han var väldigt bra på knän, hade bra meriter, väldigt lång och läste på internet att han var en teknisk fighter. Jag var tvungen att väga 56 kg för denna titel fight. Kvällen innan invägning låg jag på 57.8 ungefär, sen på morgonen låg jag på 56.5 vilket var underbart. Åt ingenting på 12 timmar och gick på toa ett par gånger och klarade mig till 56.2 kg fast måste ändå väga exakt så jag gick ta tio min genom att rensa få ur all vätska, när jag vägde mig på vågen andra gången blev det exakt 56.0! Så det var ju godkänt!